Rebecka

När man tröttnar på sin livsstil i hästvärlden
Låt oss prata om att tröttna på det man älskar - ridsport och hästar!

Vissa människor, speciellt hästpersoner, vågar inte erkänna att man tröttnar på hästar ibland. Tillfällen då mockningen, det oändliga höpackandet och till och med ridningen bara känns riktigt träligt. Jag tycker att det är ingen biggie att tappa suget, man får helt enkelt lära sig anpassa sig tills det blir rolig igen! Till exempel som nu är mina vardagliga rutiner väldigt rubbade. Förut så somnade jag alltid innan elva och steg upp med glädje vid sex för att rida tre hästar, men nu orkar jag inte det! Därmed rider jag gärna hästarna och pysslar i stallet sent på kvällen, då behöver man inte heller känna sig stressad över att det kommer bli mörkt eftersom solen har gått ner för länge sedan. Men jag misstänker starkt att jag kommer återigen uppskatta mina tidiga morgonar igen så fort skolan drar igång! Jag har tröttnat att vara hurtig 24/7 så har helt enkelt omstrukturerat mitt hästliv på ett sätt som passar mig för tillfället väldigt bra. 
 
I höstas har jag hållt igång riktigt bra! Då gick jag upp tidigt varje sovmorgon och älskade att sitta upp på hästryggen innan solen hade gått upp. Mina pållar lär sig verkligen att anpassa sig till träning oavsett tid på dygnet ;) Har suttit på ryggen vid 7 på morgonen, men även 11 på kvällen... Dem är lika glada för det!
 
Ridning och hästar är verkligen världens bästa livsstil, det är så mycket valmöjligheter och varation. Jag älskar att ställa hästarna i gången och borsta deras långa, men oftast väldigt skitigasvansar eller klippa lite hovskägg och göra lite flätor här och var! Alla mina hästar uppskattar att bli ompysslade (eller de har väl vant sig vid det här laget haha) så dem står och sover i gången när lilla Rebecka springer runt med borstar och glansspray. Jag tror att man får försöka hitta guldstunderna i stallet när det tar emot att dra på sig ridbrallorna, för det är väldigt vanligt och NATURLIGT att lessna på ridningen och hästarna ibland. Jag gör det till och från, men genom att acceptera att jag har tröttnat så brukar min motivation naturligt uppstå igen efter en tid :) Man tjänar ingenting på att tvinga på sig svåra mål eller försöka förbi se att sitt intresse - för stunden - har dalat. Det kommer tillbaka, I promise you. 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress