Rebecka

Mina underbara föräldrar.
Skrev ett riktigt känslofullt inlägg nyss. Men min bror kom och lockade mig ifrån datorn, och när jag återvände tänkte jag: "Vafan, det här kan jag inte publicera". Lite för mycket känslor och alldeles för många nerklanklingar på mig själv. 
 
Jag och Rally var nolla i LC och grunden i LB. I omhoppningen var vi felfria till sista hindret där jag la honom helt fel, och då vägrade vi ut oss. Är riktigt jävla fucking besviken på mig själv över det, men sånt händer. Han har gett mig fingret så mycket i LB den senaste tiden, och då får jag också göra lite misstag. Nu tänker inte jag tävla mer hoppning, inte på några månader. Ska köra dressyr, och det kommer bli gudomligt underbart. Sen när vi kommer igång med hoppningen igen ska jag debutera LA snabbt som attan. Jag vill utmana oss. Dagens LB var riktigt maxad, men det var inga problem.
 
 
Men dock behöver jag bli starkare. Smalare, smidigare. Rally är den enda tävlingsponnyn som jag nog kan rida, pga min storlek. Jag menar nu inte att jag är tjock, för det kan jag fan inte påstå. Men jag är ingen flicka med pinnsmala ben, utan har mina kurvor. Jag har som sagt inte ätit lösgodis på 5 veckor, vilket är starkt för att vara mig. Dock räcker inte det. Så nu ska jag välja bort något mer som jag inte ska äta, någon maträtt. Är lite sugen på kött. Alltså skinka, korv och så vidare. Tycker det känns otroligt budget, och hemskt SAMT onyttigt. Jag vill inte ens tänka på hur djuren fraktas och behandlas. Men vilt och djur som jag vet har blivit behandlade rätt kan jag ju käka.

Alternativt väljer jag bort chips/ostbågar osv, men sånt äter jag ändå inte så mycket av, så tror inte det spelar någon större roll.
 
Sen ska jag planera mina veckor bättre, för hinner och orkar inte med allt just nu. Har festat varje heldag i några veckor nu, kommit hem vid två på natten och gått upp vid sex igen för att iväg och tävla/träna. Det är slitigt. Men jag har inga större problem någon gång ibland, men så mycket jag har gjort på sistone är inte riktigt hälsosamt. Sen måste jag prioritera mina studier. Jag hänger inte med i skolan för tillfället. Men det är ingen fara, fast jag behöver ta mig i kragen och sätta mig vardagar och plugga. 
 
Det kommer bli svårt att hinna med två hästar, allt plugg, vänner, kärlek, chilltimmar, träning, festande. Men jag klagar inte. Jag SKA klara av detta. Punkt slut.
 
Mamma är min räddare i nöden. Hon hjälper mig så otroligt mycket med stallet, så mycket som FÅ föräldrar gör. Jag kulle aldrig klara av två hästar själv. Samtidigt hjälper hon, pappa och min bror mig med skjutsande till vart som helst och när. Världens bästa mami.
 
Pappa hjälper mig med skolan. Inte för att vara elak mot min mamma, men det är inte hennes förtjänst att alla hennes barn har så pass bra betyg i skolan som vi faktiskt har. (Ni skulle nog bli förvånade över att vi ens äger ett matteblock om ni visste mammas inblandning i vår utbildning haha. ;) ) Det är pappas förtjänst. Han är så otroligt klok och snäll. Han ger mig motivitation till att göra bra ifrån mig. Världens bästa papi.
 
HAHA ocharmig bild på min gamle fader, men den gör mig så glad att ni får se den. Haha <3
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress